Tänk att man kan bli så förälskad i en av sina bästa vänner... visst vi har haft våra duster och det riktigt jävla ordentligt oxå, men på nått sätt har vi alltid dragits ihop igen. Vi har nu vart tillsammans i 6½ månad :P och jag är fortfarande sådär fjortiskär som jag var i början förutom att det där kära nu har utvecklats mer till kärlek.
Vi kan prata om allt och jag behöver inte känna mig dum inför honom, han förstår mig och han förstår när jag får ett utbrott och han låter mig få mina utbrott.
Han är alltid omtänksam och tänker på mitt bästa även om han själv inte alltid har det så bra... Han berätta ofta för mig hur mkt han älskar mig, att han är stolt över mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar