onsdag 26 januari 2011

Mormor och morfar

Satt i soffan och kom att tänka på min mormor och morfar och började le. Dom var de mest underbara morföräldrar som fanns.
Två människor som alltid ställde upp om det var ngt.

Kommer ihåg när mamma ringde upp mig på kvällen den 5 december 2005 och sa att morfar hade dött. Min första reaktion på de var att skrika rätt ut, mamma kom och hämtade mig så åkte vi till morfar och sa adjö. De var ett fint avsked. Han låg i sin sjukhussäng med ett stearinljus som var gjort av plast. Han hade KOL så han gick med syrgas dygnet runt så då kunde dom inte tända ett riktigt stearinljus i hans rum.

Jag minns hur fridfull han såg ut när han låg där i sängen. Mitt första minne som kom till mig efter hans död, var när jag var liten och han stod vid spisen och gjorde köttbullar.

Den natten sov jag över hos mormor för jag ville inte att hon skulle vara själv. Jag bara väntade på att han skulle komma tillbaka och säga att allt var ok men han gjorde aldrig det.

Nästan ett halvår senare den 16 april 2006 så fick mormor en stroke och gick bort. Men när morfar dog så dog en stor del av min mormor. Hon rasade i vikt, glimten i ögat försvann och hon mådde väldigt dåligt.

Jag blev jättechockad när mormor dog, för hon var ju inte sjuk som morfar. Mormor var ju en pigg liten tant med de finaste, mjukaste händerna man kunde tänka sig. Hennes händer var inte sådär rynkiga som gamla männikors händer brukar vara utan dom var släta, mjuka och fina.

Mamma ringde mig kl 4 på morgonen och sa att jag måste komma till sjukhuset för mormor var okontaktbar. Min brors flickvän hämtade mig, men vi hann aldrig tillbaka. Jag hann inte. Jag önskade och önskar fortfarande att jag hade hunnit upp innan hon gick bort men jag gjorde inte de.

Minns att när vi fick gå in till henne så klappade jag henne en sista gång på handen och den var fortfarande varm och hon var så fin min lilla mormor.

Ibland så kommer de över mig att jag tog dom så mkt för givet, att jag inte hälsade på dom tillräckligt ofta och jag ångrar de. Önskar att jag hade visat dom hur mkt dom betydde för mig när dom levde.

Ett annat minne jag har är när vi satt alla tre vid köksbordet och dom spelade långtradare till 11-kaffet och jag doppade mina mariekex i Bobs jordgubbsblandsaft. Just den saften är fortfarande min favoritsaft. Men den smakar inte likadant som när mormor el morfar blandade den.

söndag 16 januari 2011

Jag som barn

Hur var jag som barn? alltså som litet barn? Jag satt inte stilla en sekund :) Klättrade runt köksbordet. Från kökssoffan över mammas knä till en annan stol som stod där och så höll de på. De var ingen ide att sätta på en film till mig heller för den delen för jag satt inte stilla och tittade färdigt. MEN när vi fick ett nintendo 8 bit så kunde jag sitta hur länge som helst framför det och spela.

När jag kom upp i skolåldern typ mellan -och högstadiet så har en vän berättat för mig att de var ingen ide att ens titta på film med mig för jag tröttnade så fort och ville ut och hitta på ngt med en gång och vill inte alls sitta inne och uggla :P

Läxor gjorde jag inte överhuvudtaget för jag "fattade inte".
Kommer inte ihåg så där jättemkt mer men ska prata lite med min mamma ocg min lilla katt och se vad hon kommer ihåg :P

torsdag 13 januari 2011

Hur påverkas jag i vardagen av min diagnos?

Ja hur påverkas min vardag och omgivning? Tänkte jag skulle skriva lite om detta.

Jag har alltid haft ett jävla humör och blivit arg fort och glad fort. Jag har svängt upp och ner otroligt mkt. I skolan har jag inte fungerat överhuvudtaget, jag har inte gjort mina läxor, jag har knappt orkat lyssna på läraren men jag har velat så himla mkt men jag har inte vetat hur jag skulle genomföra de.

jag har väldigt svårt att se helheten av saker och ting!
fast de är lite tvetydigt det där, för jag kan se framför mig hur de ska se ut när de är klart men jag har väldigt svårt att komma dit och det tar lång tid för mig. Detta har blivit mkt bättre med mina mediciner som jag känner fungerar bättre än vad jag hade vågat hoppats på. Mitt hemska temperament har oxå blivit så mkt bättre men jag har fortfarande ett temperament :P

Mina tidigare förhållanden har vart väldigt destruktiva med mkt bråk och en del panikångestattacker, men jag känner nu att de kan vara mkt mitt fel pga att jag inte har vetat om detta, sen har jag inte haft det bästa omdömet när jag har valt killar heller.

Har även lättare för mig att träffa nya människor, jag ger mig en chans till att tycka om dom och inte dissa med en gång man har sagt hej vilket hände all the time förut.

Min mamma brukar säga det till mig att jag är lättare att prata med om viktiga och lite jobbiga saker nu när jag äter concerta och hon märker med en gång om jag har glömt att ta den. Blir så himla frustrerad med en gång när ngt går emot mig och jag inte har ngn medicin i kroppen MEN med medicin i kroppen så tar jag mig över det flesta hinder utan att bli frustrerad med en gång....

Min uthållighet till att klara av saker har blivit jättemkt bättre den oxå och de känns kanon bra.

Är de ngt som ni vill fråga mig så gör gärna de och är de ngt ni vill jag ska skriva om så tala om det för mig och ge mig lite tips :)

Ha en fin dag nu allihop så kanske vi "ses" ikväll igen

onsdag 5 januari 2011

Legalisering av cannabis?

Läst många olika trådar, länkar m.m som handlar om just legalisering av cannabis. De finns många för - och nackdelar med just cannabis.

Vart står ni själva i den här frågan??
Min personliga åsikt angående just cannabis är att den borde legaliseras.

tisdag 4 januari 2011

Feta betala mer i skatt?

Feta och andra kostsamma personer ska betala mer i skatt. Innebär de då att dessa kostsamma personer de som är hivsmittade, cancerpatienter, rökare, snusare, bilister, de som brukar alkohol, psykiskt sjuka och sjuka i allmänhet borde betala mer i skatt! Varför inte...? Dom kostar ju massvis med skattepengar...
Ja de är i princip vad denna centerpartist anser...
Personligen så anser jag att man tar hand om sina sjuka och gamla i ett samhälle.

Stefan Hannas (C) Blogg
http://blogg.aftonbladet.se/ledarbloggen/2011/01/centern-trampar-runt-i-klaveret

söndag 2 januari 2011

Mera Jay :)

Fick en kommentar av en tjej http://khia.blogg.se/ som tipsade mig om Jays band Von Benzo. Lyssnade lite på den länken hon skickade med och den var hur bra som helst... han är ju riktigt bra så jag lägger upp den låten här :P

Jay Smith

Jag har blivit helt överförtjust i Jay Smith.... han är ju hur bra som helst.... Jag har alltid tyckt att Idol har vart töntigt men när jag hörde den här killen så föll jag som en fura. Han har sån fantastisk röst och ett väldigt speciellt utseende. Lite badboy över honom :) Jag har till och med vart inne på itunes och köpt Like a prayer med Jay Smith och sen gjort den till ringsignal till min iphone :)
I hear your voice, it's like an angel sighing


Josefines Blogdesgner