Hur påverkas jag i vardagen av min diagnos?

Ja hur påverkas min vardag och omgivning? Tänkte jag skulle skriva lite om detta.

Jag har alltid haft ett jävla humör och blivit arg fort och glad fort. Jag har svängt upp och ner otroligt mkt. I skolan har jag inte fungerat överhuvudtaget, jag har inte gjort mina läxor, jag har knappt orkat lyssna på läraren men jag har velat så himla mkt men jag har inte vetat hur jag skulle genomföra de.

jag har väldigt svårt att se helheten av saker och ting!
fast de är lite tvetydigt det där, för jag kan se framför mig hur de ska se ut när de är klart men jag har väldigt svårt att komma dit och det tar lång tid för mig. Detta har blivit mkt bättre med mina mediciner som jag känner fungerar bättre än vad jag hade vågat hoppats på. Mitt hemska temperament har oxå blivit så mkt bättre men jag har fortfarande ett temperament :P

Mina tidigare förhållanden har vart väldigt destruktiva med mkt bråk och en del panikångestattacker, men jag känner nu att de kan vara mkt mitt fel pga att jag inte har vetat om detta, sen har jag inte haft det bästa omdömet när jag har valt killar heller.

Har även lättare för mig att träffa nya människor, jag ger mig en chans till att tycka om dom och inte dissa med en gång man har sagt hej vilket hände all the time förut.

Min mamma brukar säga det till mig att jag är lättare att prata med om viktiga och lite jobbiga saker nu när jag äter concerta och hon märker med en gång om jag har glömt att ta den. Blir så himla frustrerad med en gång när ngt går emot mig och jag inte har ngn medicin i kroppen MEN med medicin i kroppen så tar jag mig över det flesta hinder utan att bli frustrerad med en gång....

Min uthållighet till att klara av saker har blivit jättemkt bättre den oxå och de känns kanon bra.

Är de ngt som ni vill fråga mig så gör gärna de och är de ngt ni vill jag ska skriva om så tala om det för mig och ge mig lite tips :)

Ha en fin dag nu allihop så kanske vi "ses" ikväll igen